tisdag 20 juli 2010
lördag 10 juli 2010
Kontroversiell men relevant fråga
Äntligen någon som vågar ifrågasätta en helig ko! http://www.sportsscientists.com/2010/07/football-worlds-most-immoral-sport.html. Har själv länge haft samma funderingar men varit för feg för att föra det på tal.
fredag 2 juli 2010
tisdag 18 maj 2010
Men från Peking hörs det inget...
Kom att tänka på den Ebba Grön-låten då jag i söndags kväll letade efter något om Nykarlebysystrana Erikssons insatser i TerrängFM. Jag kollade Vasabladets och Hufvudstadsbladets nätsidor och det enda som redovisades av det som skett nationellt var....surprise, surprise....nationalsporten FOTBOLL. Jag mailade Husis och gnällde om det förhållandet och fick svaret att det som finns på webben är bara ett litet urval av vad som finns i papperstidningen och den webbtidning som man kan prenumerera på. Sannerligen ett väldigt ensidigt urval och nog tycker jag det skvallrar om vad man prioriterar och vad man vill att skall vara synonymt med sport. Dessutom är det tämligen svårt att tro att det faktiskt skulle redovisas någon annan sport än fotboll från det nationella helgutbudet av sport då man bekantar sig med nämnda webbplatser.Tråkigt och tjatigt tycker jag, men om det tilltalar flertalet så är det väl bara att acceptera det då!
I alla fall så vann Sandra Eriksson 22-årsklassen och lillsyrran Zenitha var trea i nittonårsklassen. Det som är jätteskoj var att YLE sände tävlingarna...det missade jag, men tack YLE för att ni fortfarande levererar det jag är intresserad av och det jag vill ha!
I alla fall så vann Sandra Eriksson 22-årsklassen och lillsyrran Zenitha var trea i nittonårsklassen. Det som är jätteskoj var att YLE sände tävlingarna...det missade jag, men tack YLE för att ni fortfarande levererar det jag är intresserad av och det jag vill ha!
lördag 15 maj 2010
Fridrott i TV
Igår kväll startade Diamond League tävlandet i glödheta Doha. Mina förväntningar var inte alls högt ställda då min tittarerfarenhet av TV sända galor inte är särdeles god. Det omdömet gäller även televisering av mästerskap och landskampen Finland-Sverige. I huvudsak är det en företeelse som hos mig framkallar frustration. Det är då man inte får följa ett mededistans- eller långlopp i sin helhet. TV 4 visar starten på 5000m, efter löpta 300m är det dags för nyheter, väder och reklam! Då sändningen från galan återupptas visas först de stavhopp som gjorts under sändningspausen med tillhörande 4 repriser, därpå visas de sista 600 metrarna av 5000m loppet. I går var det SVT som sände från Doha och därmed fanns visst hopp hos mig om att få se en helhet av loppet. Min förhoppning grusades dock rejält då man valde att utföra en låååååååång intervju under loppet. Varför?
Att det pågår andra grenar förutom pågående distanslöpning är en del av en friidrottstävling. Att man återger dessa prestationer direkt då de utförs är självklart. Här görs säkert prioriteringar, man väljer att visa spurten i distanslöpning direkt trots att en häjdhoppare gör sitt första försök på ingångshöjden. Omvänt så prioriterar man höjdhopparen då denne gör sitt sista försök på personliga rekordhöjden då distansloppet har fyra varv kvar att avverka. Dock blir jag inte klok på varför man måste ta in hopparen/kastaren en halv minut innan denne utför prestationen. Och varför måste ogiltiga hopp eller kast repriseras flera gånger, allt medan distansloppet pågår?! Det finns ju ändå trots allt viss dötid under en sändning då man kunde köra repriser. Men det som verkligen får mig att fundera över vad producenten pysslar med är då hopparen/kastaren måste följas med kameran då denne tar på sig överdragskläderna EFTER utförd prestation!? Allt medan man i bakgrunden kan skymta det för mig intressanta distansloppet.
Det jag beskriver händervarje sändning och det spelar ingen roll vem som står för produktionen eller vem som sänder. Det är likadant i de finländska kanalerna. Samma prioriteringar och samma bortprioriteringar. Samma nonchalans och ointresse. Tur i oturen att det inte är så att backhoppning och nordisk kombination pågår samtidigt som längdskidåkning. Tänk att bänka sig framför teven för att se Holmenkollens femmil och hela sändningen hackas sönder av backhoppning som pågår samtidigt med tre repriser på varje hopp. Då backhoppningen gör ett kort uppehåll pga väderföhållandena så visas publikbilder och en intervju med ledaren i backtävlingen. Riktigt så illa är det inte men i alla fall lite så är det ju faktiskt att försöka följa friidrottens distanslopp i TV.
Att det pågår andra grenar förutom pågående distanslöpning är en del av en friidrottstävling. Att man återger dessa prestationer direkt då de utförs är självklart. Här görs säkert prioriteringar, man väljer att visa spurten i distanslöpning direkt trots att en häjdhoppare gör sitt första försök på ingångshöjden. Omvänt så prioriterar man höjdhopparen då denne gör sitt sista försök på personliga rekordhöjden då distansloppet har fyra varv kvar att avverka. Dock blir jag inte klok på varför man måste ta in hopparen/kastaren en halv minut innan denne utför prestationen. Och varför måste ogiltiga hopp eller kast repriseras flera gånger, allt medan distansloppet pågår?! Det finns ju ändå trots allt viss dötid under en sändning då man kunde köra repriser. Men det som verkligen får mig att fundera över vad producenten pysslar med är då hopparen/kastaren måste följas med kameran då denne tar på sig överdragskläderna EFTER utförd prestation!? Allt medan man i bakgrunden kan skymta det för mig intressanta distansloppet.
Det jag beskriver händervarje sändning och det spelar ingen roll vem som står för produktionen eller vem som sänder. Det är likadant i de finländska kanalerna. Samma prioriteringar och samma bortprioriteringar. Samma nonchalans och ointresse. Tur i oturen att det inte är så att backhoppning och nordisk kombination pågår samtidigt som längdskidåkning. Tänk att bänka sig framför teven för att se Holmenkollens femmil och hela sändningen hackas sönder av backhoppning som pågår samtidigt med tre repriser på varje hopp. Då backhoppningen gör ett kort uppehåll pga väderföhållandena så visas publikbilder och en intervju med ledaren i backtävlingen. Riktigt så illa är det inte men i alla fall lite så är det ju faktiskt att försöka följa friidrottens distanslopp i TV.
torsdag 13 maj 2010
Dags nu...
OK, då är det kanske dags att börja skriva något då. På sätt och vis finns det inget att skriva om men om man ser det på ett annorlunda sätt så finns det massor att skriva om. Igår var det i alla fall distriktmästerskap i terränglöpning på Åland. Det ägde rum samtidigt med en terränglöpning för yngre juniorer i Jomala, som är centralt beläget på Åland. Endast 2 st (två stycken!!!) ställde upp i dessa mästerskap. En manlig senior och en kvinnlig senior. Dessa två deltagare är värda all respekt för att de ställde upp. Knappast var det så vidare inspirerande att ställa sig där på startlinjen och löpa igenom de 4000m det gällde, men de gjorde det i alla fall. Tänk om även de struntat i att ställa upp!
Aldrig någonsin tidigare har deltagarantalet varit så lågt, även om det inte rört sig om så värst många deltagre de senaste 15 åren. Alarmklockorna har ringt men oförmågan att råda bot på situationen har varit och är fortfarande slående. Jag har själv tillhört en av de få som försökt rädda medel/långdistanslöpningen på Åland. Dock har försöken att få en liten bredd etablerad varit tämligen fruktlösa. Vi lyckas dock fortfarande få fram enstaka löpare som kan hävda sig någorlunda även nationellt. Det är anmärkningsvärt då Åland under en tjugoårsperiod under det förra seklet var väldigt duktiga på nationell nivå.
Orsakerna till denna dramatiska stagnation finns att söka i flera, av varandra oberoende, omständigheter. Det riktigt tråkiga är att ingen riktigt verkar bry sig mera. Långlöpningen håler sakta på att glida bort från friidrottsmedvetandet. Vi har inte det här längre... på den afrikanska kontinenten sysslar dom med sådant där. Vi ägnar oss åt de andra grenarna istället. Att löpa är något som motionärer ägnar sig åt. Dessa meningar låter drastiska och främmande tycker nog många. Men är dom det? Är det inte lite så man tänker halvt omedvetet?
Så här ser det ut på många platser runt om i Norden och det finns som jag tidigare skrev flere orsaker till detta. Även andra attityder och företeelser förändras under årens gång. Det kallas utveckling och är inget vare sig farligt eller onaturligt. Men frågan är om man måste gilla allt för det.
Aldrig någonsin tidigare har deltagarantalet varit så lågt, även om det inte rört sig om så värst många deltagre de senaste 15 åren. Alarmklockorna har ringt men oförmågan att råda bot på situationen har varit och är fortfarande slående. Jag har själv tillhört en av de få som försökt rädda medel/långdistanslöpningen på Åland. Dock har försöken att få en liten bredd etablerad varit tämligen fruktlösa. Vi lyckas dock fortfarande få fram enstaka löpare som kan hävda sig någorlunda även nationellt. Det är anmärkningsvärt då Åland under en tjugoårsperiod under det förra seklet var väldigt duktiga på nationell nivå.
Orsakerna till denna dramatiska stagnation finns att söka i flera, av varandra oberoende, omständigheter. Det riktigt tråkiga är att ingen riktigt verkar bry sig mera. Långlöpningen håler sakta på att glida bort från friidrottsmedvetandet. Vi har inte det här längre... på den afrikanska kontinenten sysslar dom med sådant där. Vi ägnar oss åt de andra grenarna istället. Att löpa är något som motionärer ägnar sig åt. Dessa meningar låter drastiska och främmande tycker nog många. Men är dom det? Är det inte lite så man tänker halvt omedvetet?
Så här ser det ut på många platser runt om i Norden och det finns som jag tidigare skrev flere orsaker till detta. Även andra attityder och företeelser förändras under årens gång. Det kallas utveckling och är inget vare sig farligt eller onaturligt. Men frågan är om man måste gilla allt för det.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
